Mäta luftkvaliteten inomhus med Enless-sensorer

Mätning av inomhusluftens kvalitet

Innehållsförteckning

 

Genom att mäta luftkvaliteten inomhus kan man omvandla subjektiva intryck – instängd luft, fukt, obehag – till konkreta och användbara data.

I ett kontor, en skola, en förskola eller någon annan byggnad där människor vistas förändras luftkvaliteten under dagen. Den beror bland annat på antalet personer i lokalen, luftväxlingen, hur ventilationen fungerar, vilka material som finns i lokalen och vilka aktiviteter som bedrivs där.

Vilka indikatorer bör man övervaka? Hur tolkar man CO₂-koncentrationen? Vad är skillnaden mellan en engångsmätning och en kontinuerlig mätning? Här är de viktigaste uppgifterna du behöver känna till för att kunna införa en effektiv övervakning av inomhusluftkvaliteten.

Vad är inomhusluftkvalitet?

Inomhusluftkvaliteten, som ofta betecknas med förkortningen QAI, avser kvaliteten på den luft som andas in inomhus.

Den kan påverkas av flera olika kategorier av föroreningar eller miljöfaktorer:

  • flyktiga organiska föreningar, eller VOC, som bland annat avges från vissa material, färger, lim eller rengöringsmedel
  • fina partiklar
  • kolmonoxid
  • formaldehyd och bensen
  • radon i de berörda områdena
  • biologiska föroreningar såsom mögel eller vissa allergener
  • koncentrationen av koldioxid
  • temperaturen och den relativa luftfuktigheten.

CO₂, temperatur och luftfuktighet räcker alltså inte i sig för att identifiera alla föroreningar som finns i en byggnad. Övervakningen av dessa parametrar ger dock viktig information om lokalernas täthet, de boendes komfort och ventilationssystemens funktion.

Varför mäta luftkvaliteten inomhus?

Mätningen av inomhusluftens kvalitet tjänar flera syften.

I ett utrymme där människor vistas ökar koldioxidkoncentrationen främst till följd av människors andning. En hög koncentration kan tyda på att luftväxlingen är otillräcklig i förhållande till antalet personer som vistas där.

Koldioxid är därför en särskilt användbar indikator för att kontrollera att ventilationen fungerar och för att identifiera utrymmen som regelbundet är avskilda från omgivningen.

För hög temperatur, för torr luft eller för hög luftfuktighet kan försämra komforten i en byggnad.

Genom att samtidigt övervaka koldioxidhalten, temperaturen och luftfuktigheten får man en mer heltäckande bild av inomhusförhållandena och kan identifiera problematiska perioder eller områden.

En CO₂-koncentration som förblir hög trots att ventilationen är igång kan tyda på:

  • otillräcklig tilluft
  • ett olämpligt programutbud
  • smutsig eller defekt utrustning
  • en sysselsättning som överstiger de ursprungliga antagandena
  • en dålig luftfördelning i lokalerna.

Den kontinuerliga mätningen hjälper då driftsansvarig att hitta orsaken till problemet istället för att nöja sig med en engångsbedömning.

När mätvärdena överförs till ett tekniskt byggnadsstyrsystem kan de användas för att utlösa larm, jämföra olika zoner eller anpassa driften av VVS-utrustningen.

En ventilation som anpassas efter den faktiska beläggningen kan också begränsa överventileringen när det är få personer i lokalerna. Målet är att uppnå en balans mellan luftkvalitet, komfort och energiprestanda.

Vilka indikatorer bör man mäta?

Valet av parametrar beror på byggnadstyp, användningsområde och vilket problem man vill lösa.

CO₂-koncentrationen, uttryckt i delar per miljon (ppm), ger främst information om hur väl luften hålls kvar i ett utrymme där människor vistas.

Den gör det möjligt att kontrollera om luftväxlingen är anpassad till den faktiska beläggningen. CO₂-halten bör dock inte framställas som ett heltäckande mått på luftföroreningar inomhus: en korrekt koncentration utesluter inte förekomsten av partiklar, VOC eller andra föroreningar.

Temperaturen påverkar direkt de boendes termiska komfort. Genom att övervaka temperaturen går det också att analysera hur värme- och luftkonditioneringssystemen fungerar, upptäcka skillnader mellan olika zoner och kontrollera att inställningarna följs.

För hög luftfuktighet kan främja kondens och mögelbildning. Å andra sidan kan mycket torr luft ge en obehaglig känsla.

Fuktmätningen måste tolkas med hänsyn till temperaturen och byggnadens egenskaper.

Beroende på sammanhanget kan ytterligare åtgärder behövas:

  • PM2,5- och PM10-partiklar
  • flyktiga organiska föreningar
  • formaldehyd
  • bensen
  • kolmonoxid
  • radon.

Dessa föroreningar kräver lämpliga mättekniker och mätprotokoll. En mätkampanj som genomförs av en fackman eller en ackrediterad organisation kan vara nödvändig när man behöver lokalisera en föroreningskälla med precision eller uppfylla ett lagstadgat krav.

Hur mäter man luftkvaliteten inomhus?

Det finns två metoder som kan användas. De kompletterar varandra och tillgodoser inte exakt samma behov.

En punktkampanj innebär att man mäter vissa föroreningar under en bestämd tidsperiod. Den kan omfatta provtagningar, mätningar på plats och laboratorieanalyser.

Denna metod lämpar sig för:

  • ställa en preliminär diagnos
  • söka efter ett visst förorenande ämne
  • kontrollera läget efter utförda arbeten
  • uppfylla vissa lagstadgade krav
  • fastställa orsaken till en misstänkt förorening.

Resultatet är dock fortfarande representativt för de förhållanden som observerades under mätkampanjen. En enstaka mätning kanske inte upptäcker händelser som inträffar vid andra tidpunkter på dygnet eller året.

Den kontinuerliga mätningen går ut på att installera sensorer på representativa platser i byggnaden. Värdena registreras regelbundet och kan överföras till ett övervakningssystem eller ett fastighetsstyrsystem.

Med detta tillvägagångssätt kan man:

  • visa variationerna under dagen
  • upptäcka återkommande avvikelser
  • jämföra rum eller byggnader
  • undersöka hur bebyggelsen påverkar koldioxidutsläppen
  • upptäcka avvikelser i ventilationssystemet
  • mäta effekterna av en korrigerande åtgärd
  • att föra en historik över inomhusförhållandena.

För kontorsbyggnader, skolor och allmänna lokaler är kontinuerlig övervakning särskilt användbar för att gå från en ren diagnostik till operativ styrning.

Hur installerar man en luftkvalitetssensor på rätt sätt?

Mätningens tillförlitlighet beror lika mycket på sensorn som på dess placering.

Sensorn ska installeras på en plats som är representativ för den luft som de boende andas in. Man bör särskilt undvika följande:

  • i omedelbar närhet av ett fönster eller en dörr
  • en tillufts- eller frånluftsöppning
  • en radiator eller någon annan värmekälla
  • direkt solljus
  • en vinkel där luften cirkulerar i liten utsträckning
  • en installation som sitter för nära en passagerares ansikte.

I en byggnad som består av flera olika zoner är det bäst att utrusta de utrymmen som har olika användningsområden eller användningssätt: mötesrum, kontor, klassrum, matsalar eller områden med hög beläggning.

För att mäta CO₂ rekommenderas att man väljer en sensor som använder NDIR-teknik, det vill säga en optisk mätning med icke-dispersiv infraröd teknik.

Hur tolkar man ett CO₂-värde?

Gränsvärdena ska alltid tolkas med hänsyn till byggnaden, dess användning och gällande standarder.

Inom ramen för den myndighetsövervakningen av luftisoleringen i vissa allmänna lokaler i Frankrike presenterar Cerema bland annat två åtgärdsgränser:

CO₂-koncentrationTolkning inom detta rättsliga ramverk
Mindre än 800 ppmLuftväxlingen bedöms som tillfredsställande
Mellan 800 och 1 500 ppmSituation som bör övervakas och ventilationsåtgärder som bör övervägas
Över 1 500 ppmLuftväxlingen anses vara otillräcklig

Dessa värden utgör riktlinjer för bedömningen av isoleringsförhållandena i de berörda anläggningarna. De ska inte betraktas som allmänna hälsogränsvärden som gäller för alla byggnader.

En enskild mätning ger också mindre information än en fullständig kurva. Med hjälp av historiska data kan man fastställa hur länge överskridandena varade, hur ofta de inträffade och hur de hänger samman med lokalens beläggning.

Ceremas vägledning om övervakning av luftinneslutning ger närmare information om hur dessa gränsvärden ska tillämpas i berörda allmänna lokaler.

Vilka bestämmelser reglerar inomhusluftens kvalitet?

Sedan den reviderade lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2023 måste vissa anläggningar som är öppna för allmänheten genomföra en lagstadgad övervakning av inomhusluftens kvalitet.

Åtgärden gäller framför allt förskolor, fritidshem, skolor samt vissa sociala, medicinsk-sociala och hälso- och sjukvårdsinrättningar.

Denna övervakning omfattar bland annat:

  • en årlig utvärdering av ventilationssystemen, inklusive en mätning med direktavläsning av CO₂
  • en självkontroll av inomhusluftens kvalitet minst vart fjärde år
  • en mätkampanj av reglerade föroreningar efter vissa viktiga skeden i byggnadens livscykel
  • att utarbeta och uppdatera en handlingsplan.

Regleringskampanjer som kräver provtagning och analyser måste utföras av ackrediterade organ. En uppkopplad sensor avsedd för operativ övervakning av en byggnad ersätter därför inte automatiskt dessa regleringsmässiga tjänster.

Närmare uppgifter om åtgärden finns i dekret nr 2022-1689 om övervakning av inomhusluftens kvalitet.

EU-direktivet 2024/1275 om byggnaders energiprestanda, även kallat EPBD, utvidgar begreppet byggnaders prestanda till att även omfatta kvaliteten på inomhusmiljön.

Den stärker framför allt betydelsen av övervakning, styrning och automatiseringssystem i byggnader. Temperatur, luftfuktighet, ventilation och inomhusluftkvalitet blir därmed viktiga data för att samtidigt optimera energiprestandan och de boendes komfort.

EPBD fastställer inte någon universell koldioxidgräns som gäller för alla byggnader. De konkreta villkoren beror på de nationella bestämmelser som antagits för genomförandet. Europeiska kommissionens riktlinjer för EPBD bekräftar dock den allt större betydelsen av kontinuerlig mätning och smart styrning av tekniska anläggningar.

Hur integrerar man åtgärder för luftkvalitet i ett fastighetsstyrsystem?

För att en åtgärd ska vara verkligen meningsfull måste den kunna leda till konkret handling.

Genom att integrera data i ett fastighetsstyrsystem kan man bland annat:

  • visa CO₂-koncentrationerna per område
  • skapa en varning när ett tröskelvärde överskrids
  • jämföra värdena med beläggningsperioderna
  • kontrollera ventilationssystemets driftstider
  • identifiera de lokaler där gränsvärdena överskrids upprepade gånger
  • justera inställningarna eller flödena när anläggningen tillåter det
  • spara en historik före och efter ett ingrepp.

I en befintlig byggnad innebär installationen av radiosensorer oftast att man slipper dra kommunikationskablar i varje rum. Detta tillvägagångssätt underlättar utrustningen av en byggnad inom ramen för ett renoverings- eller utbyggnadsprojekt av fastighetsautomationssystemet.

Upptäck Enless lösningar för övervakning av luftkvaliteten.

Mäta koldioxid, temperatur och luftfuktighet med Enless

Med Enless-sensorn för CO₂, temperatur och luftfuktighet kan man kontinuerligt övervaka de viktigaste miljöparametrarna i en byggnad.

Dess NDIR-sensor mäter CO₂-koncentrationen inom intervallet 0–5 000 ppm. Sensorn överför även värden för temperatur och luftfuktighet.

Den kan drivas med LoRaWAN eller med LoRa Easy Enless-protokollet. På så sätt kan data vidarebefordras till fastighetsstyrsystemet via en mottagningsarkitektur som är anpassad till byggnaden.

Sensorn har dessutom följande funktioner:

  • en lampindikator för att informera passagerarna
  • konfigurerbara aktiveringströsklar
  • med en utbytbar batterikälla
  • en valfri USB-C-strömförsörjning
  • en detektering av avrivning
  • med en batteritid på upp till fem år, beroende på hur den används.

Denna lösning är särskilt lämplig för kontor, skolor, daghem, hotell, museer och andra byggnader där det skulle vara komplicerat eller kostsamt att dra nya kablar.

Vad ska man göra när luftkvaliteten försämras?

Åtgärden förbättrar inte luftkvaliteten direkt: den bidrar till att identifiera situationer som kräver ingripande.

Beroende på vilken orsak som konstaterats kan olika åtgärder övervägas:

  • vädra lokalerna då och då
  • kontrollera och underhålla ventilationsutrustningen
  • kontrollera tilluftsflödena
  • anpassa ventilationssystemets driftstider
  • minska eller ersätta en källa till föroreningar inomhus
  • se över ett rums utformning eller användning
  • justera styrningen av VVS-systemet
  • genomföra en kompletterande undersökning när man misstänker förekomst av en specifik förorening.

Effektiviteten hos dessa åtgärder kan sedan kontrolleras genom att jämföra de uppgifter som registrerats före och efter genomförandet.

Vanliga frågor om mätning av inomhusluftens kvalitet

NDIR-tekniken är vanligtvis det förstahandsvalet. Den bygger på CO₂:s infraröda absorption och möjliggör en selektiv mätning av dess koncentration.

Anslutningen till fastighetsstyrsystemet gör det möjligt att centralisera data, generera larm, analysera historiska data och, när anläggningen tillåter det, anpassa ventilationssystemets drift till de faktiska förhållandena i byggnaden.

Införa ett system för mätning av luftkvaliteten

En effektiv strategi bygger på tre faktorer: korrekt placerade sensorer, tillförlitlig dataöverföring och fastställda åtgärder vid avvikelser.

Med Enless radiolösningar går det att installera mätning av CO₂, temperatur och luftfuktighet i nya eller befintliga byggnader och sedan överföra dessa uppgifter till fastighetsstyrsystemet.

Upptäck Enless-sensorn för CO₂, temperatur och luftfuktighet eller kontakta vårt team för att ta fram en lösning som passar just din byggnad.

 

Redo att ersätta kabel med trådlös teknik?

Kontakta vårt säljteam för mer information om Enless-produkterna

Se även:

Prenumerera på nyhetsbrevet